Hjälp mig jag vet inte hur jag ska börja skriva denna skiten. Många tror att jag är lika patetisk och provocerande till verkligheten. Så är inte fallet till största del. Jag kan vara provocerande hemma och ute med min kompis. Jag gillar att Provocera det är liksom min grej. Men jag är inte en bitchig liten kille som halvstår med fötterna på jorden som Desiree Nilsson. Utan jag är mer envis och vet vad jag vill och vill jag någonting så ger jag mig fan på att jag ska klara det. Jag är inte den typen som ger upp efter att ha misslyckas en gång. Jag kan misslyckas med en sak 20 gånger sen fixar jag det. Därför har en del av mitt motto blivit "Ge aldrig upp" Jag ger aldrig upp. Om det är så att jag vill något och jag misslyckas tills jag dör så kommer jag att tillåta det för då dör jag som en kämpe och inte som en fucking jävla loser. Många tror att dom kan köra över mig. Men jag har byggt upp något inom mig (kommer inte just nu på vad det heter) men iallafall så tillåter jag inte det. Jag är den som ska köra över folk om dom ska köra över dom. Men innerst inne inom mig så är jag en jäklig snäll kille med ett stort hjärta som alltid tänker på dom i min omgivning innan jag tänker på mig själv. Jaja nog pratat om mig själv. jag orkar inte kolla upp alla mina felstavningar, för att skriva som en treåring är jag, det är jag. Jag tror ni inte kommer att fatta ett enda skit utav vad jag har skrivit nu, det är som ett klotterplanket. Jag skrev bara av mig. Gud så skönt det kännes nu. Har du läst detta så uppskattar jag dig :)


(Vill inte ha några kommentarer men envisas du med att skriva en så kommer ja inte publicera den)